Vem bestämmer?

Suttit och funderat på en sak ett tag. Givetvis även detta om konflikten i NordIrland, som ju till stor del nått sitt slut, och på lång sikt tror jag mer och mer att min och många andras vision börjar bli sann, jag tror att det är en tidsfråga innan Irland åter är en enad ö.

Men i alla fall, som min rubrik antyder är det inte det jag funderat på, utan vem bestämmer vilka som ska sörjas?

Seamus Harvey och Gerard McGlynn har fått låtar som hedrar deras minne, detta för att de reste i en bil som de skulle använda för att spränga en tullstation, detta genom att fylla bilen med sprägämnen.
De hyllas nu av eftervärlden för att de vågade stå upp mot de brittiska ockupanterna (ja av republikaner då givetvis)

På andra sidan sjunger lojalisterna hyllningslåtar till de SAS-soldater som mördade tre försvarslösa människor i Gibraltar (detta kan läsas om tidigare i min blog) Kan nämnas att Europadomstolen håller med mig, SAS agerande definierades som skamfullt och obetänksamt, och att de visat "Prov på att inte önska fånga medlemmar av IRA utan resa med avsikt att döda" (vilket enligt brittiska regeringen aldrig hänt)

Men min tanke är denna.

Den 10 juli 1978 i närheten av Antrim i Nordirland hittar en ung man vid namn John Boyle en del vapen (okänt, vissa källor kallar det en arms dump, enligt andra källor var det en mans uniform plus vapen som fanns på platsen), han ringer till polisen som drar slutledningen att IRA gömt dessa saker. RUC (royal ulster constoublary) hör av sig till andra och slutet blir att en grupp av SAS-soldater ligger i denna lilla byggd och väntar på sitt offer.
Nästa dag återvänder John Boyle, antagligen med en ungdoms nyfikenhet på vad han egentligen hittat. Han blir skjuten av ett flertal skott och dör innan han slår i marken. Han mördades av SAS för att han hade försökt hjälpa brittiska regeringen att stoppa vad de definierar som terrorister.

Soldaterna som mördade honom (och efter detta när hans familj kom för att se var John var slog ned dessa och skrattade och skämtade om att de aldrig skulle få se sin son igen) blev ställda inför en låtsas-rättegång, med syfte att få dem friade från all misstanke från brott.
SAS såg till att skapa så mycket spex runt detta för att deras bevis inte skulle kunna leda till något att domaren vid ett tillfälle uppmanade juryn att inte lyssna på något SAS-soldaterna vittnade om då "De visat sig vara omoraliska människor som hade som syfte att dra ett skimmer av lögner över de egentliga händelserna den 11 juli)

Nu kommer min fråga. Vem kommer skriva en hyllningslåt till den 16-åring som mördades för att han var på fel plats vid fel tid? Vem bryr sig om någon som blir avrättad för att han inte valt sida? Varför är hans liv mindre viktigt än Bobby Sands (PIRA) eller de SAS/RUC/Armé snubbar som dött i denna konflikt? Varför för ingen hans talan?

Detta är vad jag ägnat de senaste dagarnas grubblande åt.